recension, läs bara om ni orkar :)
Coldplay, Stockholms Stadion, 22 augusti 2009.
Coldplay har tråkigt nog ett rykte som säger att dom är ganska tråkiga och tjatiga, men denna konsert bevisade att det är helt fel. Dom kom ut på scenen och väckte liv i hela Stockholms Stadion. Det var som att musiken hade liv, den spelades och sjöngs av fyra människor som alla där inne tycker om och som många verkligen älskar. De fick stadion att röras och skakas om av kärlek. Sättet som de kör sina låtar fullt ut, som om det vore för sista gången, fick hela publiken på gott humör. De berör varenda hjärta och själ med sin kärlek och entusiasm. Att själv få se när Chris Martin hoppar runt av glädje, ställer sig bredvid gitarristen Jonny Buckland, kollar honom i ögonen och att de båda verkligen skrattar med varandra, fyller mig med lycka. (tror faktiskt jag har fått med alla låtar, ni får gärna skriva om jag glömt någon så lägger jag till den också!)
De gick in med ”Life in technicolor” , en instrumental låt från senaste skivan Viva la vida. De gick in med tomtebloss i händerna då låten i början spelades på playback, men efter någon minut tar de över och spelar själva. De fick hela stadion att gunga och hoppa av glädje. Finns nog ingen bättre låt att gå in med än den här!
”Violett hill” började spelas och det var som att alla skulle svimma. Dramatiken steg och lyckan var oändlig.
”Clocks” ... att se spelar 3 stora låtar på rad i början är både smart och osmart. Själv älskade jag det, Clocks är en av de bästa låtar de gjort och en av de låtar de slog igenom med i början. Chris Martin hoppar runt på scen av lycka, det får en att bli ännu mer peppad!
”In my place” finner jag nästan inga ord för att förklara hur bra det var. Publiken gör det mesta jobbet och sjunger för full hals. Så långt ifrån livlöst man kan komma, och helt underbart!
”Yellow” är låten som Coldplay slog igenom med. Undra om dom vill att vi ska dö när dom kör Clocks, In my place och sen Yellow på RAD! Yellow är dock är långt ifrån den bästa men att alla kan den utantill gör en varm i bröstet. Stora gula ballonger kastas runt över publiken och i slutet av låten kommer två stycken upp på scenen, Chris tar sönder dom när han pratar och publiken blir galen (på ett positivt sätt!)
"Glass of water" en låt som jag hört ytterst få gånger men som fick mig att bli riktigt varm i hjärtat. Det var underbart att bara stå(hoppa?) där tyst och njuta av musiken!
”Cemetries of London” Chris får hela publiken att jubla när han sjunger ”and the night over Stockholm lay” i stället för ”London lay”. Den här låten påminner väldigt mycket om U2’s musik, riktigt vackert. (Det var nog här jag började gråta, inte i Strawberry swing som jag skrev tidigare :))
”42” Den här låten är inte så himla Coldplay, de låter inte såhär annars. Det är både bra och dåligt, bra för variationen och dåligt för att det blir en skildring i musiken och konserten.
”Fix you” hur ska jag kunna sätta ord på den här låten? Ni vet nog alla att detta är en av Coldplays största låtar, som betyder väldigt mycket för många av oss. Jag stog och grät, kollade upp på stjärnhimlen och insåg hur fantastiskt bra det här bandet är. Otroligt vackert när alla sjunger med i slutet och Chris ska sjunga ”And I will try to fix you” men det kommer inte fram i början så det låter ”and I, hahahaha... and I will try to fix you” Helt underbart att han skrattar precis just där. Mitt hjärta pumpade som om jag hade sprungit en mil.
”Strawberry swing” gitarrkompet i den här låten är något speciellt. En av de låtar som har betytt mest för mig det senaste året. Jag grät och höll Line i handen, lycklig att jag fick vara där precis just då. Chris tog Stadion med storm.
”God put a smile upon your face” bandet hade gått ut på en ramp på sidan av scenen och körde låten nästan lite technoaktig, sjukt häftigt. Nästan inga sjöng med, det var stillsamt och elegant samtidigt som det var drag i låten.
”Talk” minns faktiskt inte den här så jätteväl, de var fortfarande ute på rampen så jag kunde inte se dom. Trycket var fortfarande lika nice hur som helst.
”The hardest part” en sjukt fin låt som fick halva publiken att sjunga av allsång. Regnet började falla vackert just nu, vilket gör sig väldigt fint med den här låten då den handlar om att gå vidare.
”Viva la vida” ALLA hade väntat på den, och nu, äntligen, körde dom den! Trummisen Will Champion står längst fram på scenen med sina stora trummor och sin klocka och lever sig in i låten i varenda sekund. Det är NU vi pratar allsång!
”Lost!” Grymt bra låt men som kanske borde få lite kritik? Den körs inte så jättebra live men visst, publiken är med ändå, det har Chris oss att tacka för!
”Green eyes” Min favoritlåt, och har varit det ett bra tag nu. Låten går verkligen hem hos publiken, bandet står nu ute på den andra rampen. Jag kunde inte se dom men njöt inte mindre för det.
”Billie Jean” hyllning för Michael Jackson som de körde aukistiskt. Sjukt fint gjort, Coldplay!
”Politik” bandet är nu tillbaka på scenen och kör den här låten. Själv tyckte jag att de skulle ha tagit med en annan låt som t.ex Shiver, då den här låten sänkte konserten en del men det gjorde inte ett jävla skit!
”Lovers in Japan” jag och Line tittar på varandra av lycka, för nu visste vi att konfettin skulle komma (precis som det var i Globen när de var här i höstas) Fjärilarna flyger i luften i alla möjliga färger och publiken är i trans. Snygga klipp från Japan visas på storbildsskärmen på scenen. Gissa om alla plockade fjärilar från marken efter konserten?
”Death and all of his friends” Finns nog inget band som kan göra en sån här mörk och sorgsen låt som Coldplay gör! Den här låten är enligt mig den bästa från senaste plattan. Tårarna sprutar och lyckan sträcker sig runt hela jordklotet.
EXTRANUMMER
”The scientist” bandet hade lämnat scnenen men kom nu tillbaka. Chris sätter sig vid pianot och börjar prata med publiken. Efter det börjar han spela introt på låten och alla blir helt galna och glada. Detta är en klassiker, helt klart!
”Life in technicolor II” den sista låten som gör att jag nästan faller ihop i sorg. Jag står och gråter och njuter av det finaste jag vet: Coldplays musik, tills Line puttar till mig och pekar upåt. Jag tittar upp och ser en massa vackra fyverkerier. Tårarna rinner långsamt och stillsamt ner för mina kinder och jag håller Line i handen. Detta är det vackraste jag varit med om i hela mitt liv.
Jag beklagar för er som missade det här!
Tack Coldplay, för att ni finns och för att ni räddat mig :)
(bilder tagna från aftonbladet.se)
Coldplay har tråkigt nog ett rykte som säger att dom är ganska tråkiga och tjatiga, men denna konsert bevisade att det är helt fel. Dom kom ut på scenen och väckte liv i hela Stockholms Stadion. Det var som att musiken hade liv, den spelades och sjöngs av fyra människor som alla där inne tycker om och som många verkligen älskar. De fick stadion att röras och skakas om av kärlek. Sättet som de kör sina låtar fullt ut, som om det vore för sista gången, fick hela publiken på gott humör. De berör varenda hjärta och själ med sin kärlek och entusiasm. Att själv få se när Chris Martin hoppar runt av glädje, ställer sig bredvid gitarristen Jonny Buckland, kollar honom i ögonen och att de båda verkligen skrattar med varandra, fyller mig med lycka. (tror faktiskt jag har fått med alla låtar, ni får gärna skriva om jag glömt någon så lägger jag till den också!)
De gick in med ”Life in technicolor” , en instrumental låt från senaste skivan Viva la vida. De gick in med tomtebloss i händerna då låten i början spelades på playback, men efter någon minut tar de över och spelar själva. De fick hela stadion att gunga och hoppa av glädje. Finns nog ingen bättre låt att gå in med än den här!
”Violett hill” började spelas och det var som att alla skulle svimma. Dramatiken steg och lyckan var oändlig.
”Clocks” ... att se spelar 3 stora låtar på rad i början är både smart och osmart. Själv älskade jag det, Clocks är en av de bästa låtar de gjort och en av de låtar de slog igenom med i början. Chris Martin hoppar runt på scen av lycka, det får en att bli ännu mer peppad!
”In my place” finner jag nästan inga ord för att förklara hur bra det var. Publiken gör det mesta jobbet och sjunger för full hals. Så långt ifrån livlöst man kan komma, och helt underbart!
”Yellow” är låten som Coldplay slog igenom med. Undra om dom vill att vi ska dö när dom kör Clocks, In my place och sen Yellow på RAD! Yellow är dock är långt ifrån den bästa men att alla kan den utantill gör en varm i bröstet. Stora gula ballonger kastas runt över publiken och i slutet av låten kommer två stycken upp på scenen, Chris tar sönder dom när han pratar och publiken blir galen (på ett positivt sätt!)
"Glass of water" en låt som jag hört ytterst få gånger men som fick mig att bli riktigt varm i hjärtat. Det var underbart att bara stå(hoppa?) där tyst och njuta av musiken!
”Cemetries of London” Chris får hela publiken att jubla när han sjunger ”and the night over Stockholm lay” i stället för ”London lay”. Den här låten påminner väldigt mycket om U2’s musik, riktigt vackert. (Det var nog här jag började gråta, inte i Strawberry swing som jag skrev tidigare :))
”42” Den här låten är inte så himla Coldplay, de låter inte såhär annars. Det är både bra och dåligt, bra för variationen och dåligt för att det blir en skildring i musiken och konserten.
”Fix you” hur ska jag kunna sätta ord på den här låten? Ni vet nog alla att detta är en av Coldplays största låtar, som betyder väldigt mycket för många av oss. Jag stog och grät, kollade upp på stjärnhimlen och insåg hur fantastiskt bra det här bandet är. Otroligt vackert när alla sjunger med i slutet och Chris ska sjunga ”And I will try to fix you” men det kommer inte fram i början så det låter ”and I, hahahaha... and I will try to fix you” Helt underbart att han skrattar precis just där. Mitt hjärta pumpade som om jag hade sprungit en mil.
”Strawberry swing” gitarrkompet i den här låten är något speciellt. En av de låtar som har betytt mest för mig det senaste året. Jag grät och höll Line i handen, lycklig att jag fick vara där precis just då. Chris tog Stadion med storm.
”God put a smile upon your face” bandet hade gått ut på en ramp på sidan av scenen och körde låten nästan lite technoaktig, sjukt häftigt. Nästan inga sjöng med, det var stillsamt och elegant samtidigt som det var drag i låten.
”Talk” minns faktiskt inte den här så jätteväl, de var fortfarande ute på rampen så jag kunde inte se dom. Trycket var fortfarande lika nice hur som helst.
”The hardest part” en sjukt fin låt som fick halva publiken att sjunga av allsång. Regnet började falla vackert just nu, vilket gör sig väldigt fint med den här låten då den handlar om att gå vidare.
”Viva la vida” ALLA hade väntat på den, och nu, äntligen, körde dom den! Trummisen Will Champion står längst fram på scenen med sina stora trummor och sin klocka och lever sig in i låten i varenda sekund. Det är NU vi pratar allsång!
”Lost!” Grymt bra låt men som kanske borde få lite kritik? Den körs inte så jättebra live men visst, publiken är med ändå, det har Chris oss att tacka för!
”Green eyes” Min favoritlåt, och har varit det ett bra tag nu. Låten går verkligen hem hos publiken, bandet står nu ute på den andra rampen. Jag kunde inte se dom men njöt inte mindre för det.
”Billie Jean” hyllning för Michael Jackson som de körde aukistiskt. Sjukt fint gjort, Coldplay!
”Politik” bandet är nu tillbaka på scenen och kör den här låten. Själv tyckte jag att de skulle ha tagit med en annan låt som t.ex Shiver, då den här låten sänkte konserten en del men det gjorde inte ett jävla skit!
”Lovers in Japan” jag och Line tittar på varandra av lycka, för nu visste vi att konfettin skulle komma (precis som det var i Globen när de var här i höstas) Fjärilarna flyger i luften i alla möjliga färger och publiken är i trans. Snygga klipp från Japan visas på storbildsskärmen på scenen. Gissa om alla plockade fjärilar från marken efter konserten?
”Death and all of his friends” Finns nog inget band som kan göra en sån här mörk och sorgsen låt som Coldplay gör! Den här låten är enligt mig den bästa från senaste plattan. Tårarna sprutar och lyckan sträcker sig runt hela jordklotet.
EXTRANUMMER
”The scientist” bandet hade lämnat scnenen men kom nu tillbaka. Chris sätter sig vid pianot och börjar prata med publiken. Efter det börjar han spela introt på låten och alla blir helt galna och glada. Detta är en klassiker, helt klart!
”Life in technicolor II” den sista låten som gör att jag nästan faller ihop i sorg. Jag står och gråter och njuter av det finaste jag vet: Coldplays musik, tills Line puttar till mig och pekar upåt. Jag tittar upp och ser en massa vackra fyverkerier. Tårarna rinner långsamt och stillsamt ner för mina kinder och jag håller Line i handen. Detta är det vackraste jag varit med om i hela mitt liv.
Jag beklagar för er som missade det här!
Tack Coldplay, för att ni finns och för att ni räddat mig :)
(bilder tagna från aftonbladet.se)
Kommentarer
Postat av: Anonym
hur pallar du skriva allt detta :o men bra skrivet, flicka lilla!
Postat av: Line
lite tårögd over here, en av dom bästa dagarna nånsin, får gåshud av att tänka på det. det va hur jävla bra som helst.
Trackback
