hemvägen

Jag hade en skitskum resa hem, haha! eller ja.... okej, skitskum var väl att ta i, men den var inte som det brukar vara när man åker hem.
På tunnelbanan så var jag tvungen att stå, och så var den en liten kille som var kanske 5-6 år som satt ner och kollade på mig hela tiden. Jag (som älskar barn mest av allt) tittade självklart tillbaka. Det började med att vi skiftade mellan att stirra "surt" (på skoj) på varandra och skratta. Till slut satt han där, och jag stod (ganska långt emellan, jag visste att folk stirrade konstigt på mig - inkl. hans mamma, haha, men jag orkade inte bry mig) och vi gjorde fula grimaser (stavning?) till varandra. Jag garvade så att jag dog inombords men det kunde jag ju inte visa. Hur som helst var lillkillen hur söt som helst!

en till "intressant" sak om mig är som sagt att jag ÄLSKAR barn. Alltså avgudar dom! Finns inga bättre varelser. Jag ska ha så många barn såååå när jag blir stor, haha.




Kommentarer
Postat av: Axelalm

dom är så underbara de små liven. :)

2010-02-02 @ 16:09:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0