Till K.

Okej K, såhär är läget:
Jag kanske pratar mycket om mig själv, men mina närmsta vänner vet att jag lyssnar bättre. Många av dom har sagt att jag är den enda vännen de litar på, den enda de kan prata ut med. Så vad vet du egentligen?
Jo du vet det som du har upplevt, och det som alla andra av de där tjejerna har upplevt. Men ska jag vara ärlig så är du inte så himla mycket bättre själv. Du har gått mig bakom ryggen, av vilken anledning? Du har helt plötsligt slutat prata med mig, slutat titta på mig och bara totalignorerat mig, av vilken anledning? Jag har då aldrig gjort dig någonting hemskt illa, vad jag vet? Kanske sagt något som jag absolut inte menat som något illa. Vad vet jag? Du sa något på skolavslutningen och det har jag bett om ursäkt för. Vad mer har jag gjort? Inte ett skit.
Jag förtjänar inte det här för jag är en snäll människa. En människa som bryr sig mer om sina nära än om sig själv. Men du känner inte mig. Vi är olika. Du lärde aldrig känna mig. Du lärde känna den där galna konstiga ebba, men inte den lugna kärleksfulla ebba. Det är lite skillnad på dom två sidorna men det fick du aldrig se något av.
That's about it. Det ville jag få sagt.
Enough with this shit now. Pallar inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0